Lev Semijonovitj Vygotskij födde 17 november 1896 i Orsja, Ryssland och dog av tuberkulos 11 juni 1934 i Moskva. Han var en psykolog, pedagog och filosof som var inflytelserik inom den moderna utvecklingspsykologin och pedagogiken. Vygotskij var länge bortglömd, hans böcker och skrifter förbjöds av Stalin och tilläts inte i Sovjetunionen förrän Stalin dog på 1950-talet. I denna blogg presenterar vi några av hans viktigaste tankar kring inlärning, den proximala utvecklingszonen, språkets betydelse för tänkandets utveckling och fyra typer av aktivitet som stöder inlärning.

 

Vygotskij anses vara grundaren till det sociokulturella perspektivet på lärande tack vare hans tankar att lärandet och utveckling inte är en individuell process. Han baserade sin teori om inlärning på idén att mänsklig utveckling sker när människor umgås med varandra och i samspel med den sociala omgivningen. I praktiken betyder det att människor lär sig någonting hela tiden.

 

"Den proximala utvecklingszonen är avståndet mellan den aktuella utvecklingsnivån i självständigt problemlösande och nivån av möjlig utveckling med stöd av vuxen eller i samarbete med kamrater." - Vygotskij

 

Enligt Vygotskij sker inlärningen i den proximala utvecklingszonen dvs det närmaste utvecklingsområdet. Med hjälp av denna teori ville Vygotskij förklara sambandet mellan barns inlärning och kognitiva utveckling. Enligt honom så sker inlärning alltid före det kan ske en utveckling av kunskaper och färdigheter.

 

Vygotskij förde fram att det inte är en dålig sak att inte kunna något eller i vilket utvecklingsstadium ett barn är. Det viktiga är att man noterar den potential till utveckling som barnet har då hen får stöd och hjälp av andra. Den proximala utvecklingszonen är området där barnet har kapacitet att lära sig nytt. Den lägre nivån av zonen visar de färdigheter ett barn har nått utan hjälp, självständigt. Zonens övre gräns visar de färdigheter ett barn kan nå med hjälp av en person som är sklickligare än hen. (Strandberg)

 

"Utvecklingen av barnets tänkande är beroende av att det behärskar tänkandets sociala verktyg, dvs. språket"

 

Vygotskijs tankar om sambandet mellan tänkandet och språk publicerades först efter hans död. Enligt honom är språket centralt för utvecklingen av barns tänkande. Språket fungerar som ett verktyg. Språket och tänkande utvecklas i interaktionen mellan barnet och föräldern men också mellan individen och kulturen och samhället. Vygotskij beskriver språkets utveckling i tre steg. Först är språket ett samspel mellan barnet och de vuxna. Sedan får barnet ett egocentriskt språk där hen talar sina tankar högt för sig själv. Det sista steget är att barnet inte behöver säga saker högt utan kan "tala" inne i sitt huvud, dvs har ett inre språkligt tänkande.

 

 

Man lär sig först tillsammans för att sedan kunna klara av saker och ting själv. I sin bok Från Vygotskij till lärande samtal tolkar Partanen detta antagande så att "alla mentala processer har sitt ursprung i det sociala livet. Det du tänker själv, det du kan själv, kan du först tillsammans med andra". När en person inte kan någonting kan hen få hjälp av andra som redan har lärt sig färdigheten. Enligt Vygotskij följer till exempel ett barn de vuxnas handlingar och tar exempel av dem och utvecklar gradvis sin egna förmåga att klara av att göra vissa uppgifter på egen hand.

 

Mediering beskriver hur människor använder olika fysiska och intellektuella verktyg eller redskap som hjälp för att förstå saker i sin omvärld och för att underlätta inlärning. Intellektuella vertyg är t.ex. språket och reflektion medan fysiska kan vara vad som helst som lämpligt i situationen.

 

Människor lär sig olika saker beroende på i vilken kontext eller omgivning de befinner sig i. Det är t.ex. lättare att lära sig köra bil då man kör en bil, än att läsa om det i en bok. Tänkandet och beteendet varierar också beroende på vilken kultur man lever i.

 

Genom fantasin kommer barn in i en värld av tankar och abstrakt tänkande vilket är viktigt för den kognitiva utvecklingen. Fantasin och lek ger barnet möjligheten att kunna mer än vad hen kan i verkligheten och via det så småningom lära sig nya färdigheter.

 

 

 

Källor 

 

Partanen, Petri. 2007, Från Vygotskij till lärande samtal, Stockholm: Bonnier Utbildning Ab, 174 sidor. 

 

Strandberg, Leif. 2008, Föreläsning Vygotskij i praktiken på Storyline Sveriges konferens Storyline – lärande för hållbar utveckling. Tillgänglig:  http://storyline.se/om-storyline/vygotskij-i-praktiken/  Hämtad 10.12.2017.

 

Vygotskijs teorier i praktiken? Tillgänglig: http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/ess-mainmenu-57/riga-mainmenu-130/9989-vygotskijs-teorier-i-praktiken. Hämtad 11.12.2017

 

Wikipedia, Lev Vygotskij. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lev_Vygotskij